gnälligt skräpigt inlägg.

Vi har som bekant en amerikans cocker tik. Har haft henne i 3½ månad typ och jag säger bara en sak........Gaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah

gaaaaaaaaaah jag blir galen på all mossa, alla pinnar, all lera, all vägsmuts som voffe lämnar efter sig, har aldrig varit med om en hund som skitar ner så förbannat. Önskar mig ett rejält slagregn så allt vägdamm rinner av vägen (de sopade grus utan att blöta ner så allt damm blev kvar som en tjock härlig matta man halkar runt i)
Funderar seriöst på att klippa ner voffe, bara det att hon ska ställas ut så pälsen ska sparas ut. Men fan alltså.. Efter varje promenad så får man duscha henne (när det bara är lite fuktigt på backen också) för hela hennes tassar är kolsvarta och alla golv blir täckta av svarta tassavtryck. (golv, gästsängar, mattor) När man spolar av henne så är hela duschen efteråt full med sand och lera. Helt sjukt. Gå i skogen är ingen höjdare heller. Vi har blandskog här.. När vi varit ute i den får jag spendera en lång stund med att förska dra ur torra grangrenar ur benpälsen, eller björkgrenar (fast dom lossnar lättare eftersom dom inte har lika många hullingar) och dom som sätter sig i pälsen på insidan av låren är helt sjukt svåra att få loss. Pälsen tovar runt dom så dom sitter som berget. Enda sättet att få ur allt skräp ur tovad päls är att dränka den i laser lite balsam. Sjuuukt dyrt i längden. Så yeay..  Nä man kanske bara skulle lägga konstgräs på balkonen så kan hon rasta sig där hehe

Sen måste jag få loss pengar för att ta hjälp av tränare för att få bukt med hundmötesproblemen. Nu börjar hon ändra sitt språk mot andra hundar när jag är ute med henne. Jag ser inte henne annat än uppifrån så jag har svårt att se ändringarna utan tolkar mer andra hundars reaktion, och andra hundar har bara tittat nyfiket på henne utan att bry sig i hennes tokanfall. Nu börjar hundar vi möter svara tillbaka med utfall (hundar som i normala fall inte bryr sig om fånerier) så jag gissar att hon inte bara visar osäkerhet nu utan även börjar visa dominanstecken. Hon har blivit mycket bättre på att finna sig i  många nya situationer, men vi har lång väg kvar att gå innan hon är nere på normala stressnivåer. Promenaderna är eg bara det största stressmomenten i dagsläget. (ja hon gillar ju inte att vara ensam heller men tar det lugnare å lugnare på den fronten)
Är livgardet igång å övar så blir det etter värre. Då är allt lite farligare och allt äter då små skitiga hundar. Bävar lite inför nyårsafton, då brakar det ju loss precis bredvid huset. 40 minuters hysteriskt smällande med raketer, å förmodligen är hon dessutom dräktig då.

Nä hundtränare, synd bara att ekonomin just nu är mer än kärv.  Suck.