Trassliga barn

här har vi än en gång gått tillbaka till att Myran absolut inte kan sova. Förmodligen svar på inskolningen och att hon börjat dagis (även om hon mest har varit sjuk å hemma) Läggningarna har börjat gå åt pipsvängen å  det tär enormt rent psykiskt på oss alla gissar jag, men kanske mest mig som redan från början är sjukt sliten efter alla trassliga nätter.

Dagen idag var rent generellt mysig, Bus har varit ganska nöjd med tillvaron, nästan lite loj. Inte utan att man funderar på om hon vaknar med feber imorgon kanske. Myran har också varit nöjd och glad, snorig å nysig men inget annat. Sov lunch hur bra som helst, åt sin flaska å trynkorvade en lång stund. Nu när jag skulle lägga dom (naturligtvis själv hemma) så brakade helvete loss redan innan jag lämnade rummet. M börjar gallskrika som en hysterisk grisakno (undra vad grannarna tror egentligen) samtidigt som jag ska försöka lägga stackars Bus som tittar med stora ögon på mig som far som en skålllad råtta mellan rummen. Trevlig läggning för henne, nä knappast, som vanligt när jag lägger henne. Inte undra på att hon aldrig vill att jag lägger henne när pappa är hemma. För jag kan inte ligga å läsa bok å gosa tills hon somnar, jag måste ju se till att ´lillasyster somnar också.  Kvällar som denna då önskar man sig bara långt bort någonstans barnfritt.

Fy fabian vad jobbiga dom är :(

Imorgon kväll är vi två igen iaf. Å kanske med lite tur får barnen gå till dagis imorgon också. Vore trevligt för dom att avsluta veckan med en dagisdag, var ju lite knasig vecka denna vecka. Igår var dom hemma pga personalbrist, och idag så höll jag odm hemma för att dom verkade behöva en dag till hemma. Speciellt Myran som inte sover många timmar per natt nu utan gråter och leker om vartannat. Så jag spenderar än en gång nätterna inne hos henne. Visst hon somnar om å vaknar inte när jag går, men det tar så hiskeligt på mig att krypa tillbaka ner i sängen å sen lagom när man slappnat av sådär gott i kroppen så börjar hon vråla igen.  Ibland hinner jag inte ens lägga huvudet på kudden innan hon skriker igen, sen kan man hålla på så i ett par timmar.
Not fun
Då är det enklare att ligga i hennes rum å när hon vaknar till bara vyssja och berätta att hon ska lägga sig ner, då somnar hon om snabbare, å jag behöver lixom inte stressen av att ta mig dit.
Hon skulle förmodligen älska att sova hos oss, probleme tär att hon är sin far och mor upp i dagen, dvs "rör mig inte när jag sover" så alla skulle behöva en varsin 90säng å det får inte plats.  Nä hon kan snart få växa ifrån dessa sömnproblemen, för nu är jag sliten å less på dom. Speciellt när man sedan har dom hemma å slåss med dom själv hela dagen också.

Nä prutt :(

saknar min man